Blocket bidrar stort till hushållskassan

Inför flytten har vi sålt en massa prylar på blocket. Vår barnvagn anno 2006 köpte vi för 400 kr och sålde nu för 800 kr :-) Det var gött. Vi blev sugna på att sälja det mesta vi äger men stoppade planerna då vi behöver det som är kvar nu. Jack passade på att pröva sin gamla hårdlift en sista gång. Det var lite sorgligt att vagnen rulla iväg. För precis ett år sedan gick vi för första gången ut med den vagnen och la vår lilla nya Jack i den när vi skulle hem från BB...

I och ur, i och ur ...

 

 

"Atchji"!

 

I flera dagar har jag kämpat för att förstå vad Jack har försökt att säga. Han har enveten sagt Atchji! Atchji! ATCHJI! och jag har verkligen inte kunnat lista ut det förrän idag. Ni vet, man försöker efterhärma det obegripliga ljud som barnet gör, och barnet tittar på en som om man är lite dum och har hört helt fel, fast man härmar precis barnets ord...! Idag kom jag äntligen på att han säger ju sitt namn, eller Jackie! Såklart! Han blev nöjd när jag kom på det.

 

Tittut var Jacks första ord.

 

Glad på lekplatsen i veckan.

Nu har vi årskort på tropikariet

Häromdagen besökte vi Tropikariet i Helsingborg. Tropikariet är ett väldigt välskött och fint ställe där man kan titta på hajar, myror som bär på blad genom rör kors och tvärs, grodor, ormar och lemurer och andra små kryp. Jack fick klappa en rocka och se krokodiler på nära håll, han såg dock inte det roliga i när en lemur försökte ta hans nappissnöre.

Panflöjtsmusik och stora simmande hajar, magiskt.

 

Här kunde barn och föräldrar krypa in i en glasmonter för

att se krokodilerna på nära håll.

Tänker på "det susar i säven".

Hmm... Någonstans ska det finnas ett djur.

Ska det vara barnTV, ska det vara kvalitetsbarnTV!

Det är mysigt att titta på riktigt bra TV program med sitt lilla barn tycker vi. Fåret Shaun på SVT är en hit, kul för både oss och barnet. Senaste favoritklippet på YouTube är Elmos song! Sen vi såg dokumentären "Being Elmo" på SVT Play har vi haft Elmo som vår älsklingsmupp och vi blev så glada häromdagen när vi hittade denna tröja på HM.

"Elmo likes you"!

 

Han går!

Vår lilla kille har stapplat sina första steg i rena förvåningen, han bara gick. Sen gick han igen och nu går han hela tiden. Tänk att såna framsteg är så kul för oss runtomkring. Vi blir förvånade och tänker "nämen oj tänk att vår lilla kan gå" fast det egentligen är ganska rimligt att han kommer att göra det nu eller om två-tre månader.

 Stor kille som sagt, jag tycker han är lik Sebbe här!

 

Såhär ser förstadiet ut till att börja gå, krypa som en krabba.

 

Notera, inga knän i golvet! Här går det undan.

Dear in the headlights

Idag la jag en persika på byrån i hallen. Jack blev glad för det råkar ju vara hans favoritfrukt. Så infann sig den där speciella tystnaden i hallen då man vet att något spännande är på g. Och när jag kom ut för att titta vad som försiggick så såg det ut såhär. Gosungen. Gott!

Han passade på att ta några stora tuggor medan

jag tog fram kameran.

 

 

 

Världens bästa Jack

8 månader, snart nio. Jorå.

Sitta, varför det?

 Första skorna.

 Är du kittlig?

 

Apan.

Söndagsmorgon i kortklippt gräs

Ny grön matta på balkongen. Finfint att krypa runt på. Nu i veckan ska resten av möblerna inhandlas på utemöbels-REAn.

Bra att DN har flera delar när den delen en läser blir occuperad.

 

Mysigt med en bebis i tidningen.

Lantliv i Stockholm

Äntligen lite jord under fötterna och jordgubbar i magen.

Älskade toaborste

Toaborstar verkar ha en enorm dragningskraft på bebisar. De inbjuder till att vältas, flyttas på, och smakas, hemska tanke. Varför då inte få en egen ren en istället för en skitig så att säga. Flera gånger om dagen används denna borste på massor av olika sätt. Knepet är sen att själv ha en helt annan mer stabil toaborste, dold i aluminium, som bebisen (hittills) inte bryr sig om.

Roddträning för ryggen.

Yeeh yeeh.

Hemma bäst

 

Anledningen till färre bloginlägg sista tiden är, förutom sommaren, att jag jobbar mycket nu. Jag älskar att jobba, att vara effektiv, att producera, att träffa folk. Och det bästa med att jobba är att komma hem igen. Då kan det hända att man få alldeles speciell stund, nära nära.

På jobbet är det fortfarande lite tabu att berätta att jag har en sjumånadersbebis hemma. Det tycker vissa är tidigt, att en mamma "lämnar" sitt barn så, även om det är till den andra hälften i familjen. Jag får kämpa för att inte säga, "Ja men min man gillar att vara hemma och jag gillar att jobba". Ändå säger jag precis så, som många män gör när de låter sin fru vara hemma hela tiden. Det är lätt att lägga sig på individnivå, men mitt liv är inte bara på individnivå, jag tänker förändra Jacks värld.

 

Jag vill vara där du är, nästan jämt.

Mitt liv på golvnivå

Nuförtiden sitter vi i pass på golvet medan Jack klättrar och kryper runt. På golvet kan man göra det mesta, skriva vetenskaplig artikel, klippa persilja, vila sig, skypa. Det man inte ska göra är att titta närmare i hörnor och under soffan.

Persiljan på bilden har senare genomgått sköljning och frysning så den är clean. 

Vardag

Vardagen med barn har kommit. Tänk hur en liten person kan bli så självklar, som att den alltid funnits och alltid ska finnas. I mitt jobb får man ofta höra om tillfällen där vardag inte finns utan istället kaos och slit. Därför försöker jag njuta extra mycket av varje liten vardag. Klyschigt men sant.

Citybarnets betraktelser vid vatten.

Bra baby-grej

Vi köpte hjälm idag. Såhär blev det, skratta inte. Den funkar superbra. Jack bryr sig inte alls om den utan ramlar glatt omkring men nu med lite färre stötar. Självklart måste han passas hela tiden ändå, men hjälmen ger lite stötdämpning mot hårda golv och kanter. Den billigare hjälmen vi hittade på nätet och skrev om i förra inlägget hade inte så bra passform på ett litet huvud. Istället blev det denna "krokodiljägar-style", dyra italienska modell "Baby OK" för 419 kr (!!) på Leklust.

Speglar sig i nya hjälmen.

Väggklättring på tidigt stadium.

Lära gå hjälm

Vi tänker köpa en hjälm till vår vilda bebis. Det kommer se ut. Men hjälm verkar bra att ha även om fallen kanske blir mer vågade, ska rapportera hur det går. Jag hade inte tänkt tanken innan Sebbe föreslog det.

Bilderna kommer från hemsidan Design by Cinolino, pris ca 180 kr.

Jag reser mig igen, och sen reser jag mig igen...! och igen.

Ibland får jag för mig att lillen ska vända sig emot mig på golvet efter att ha ramlat sjuttielfte gången och med "Torsten-Flink-röst brista ut i en Jag reeeeser mig igen-sång!. Då hade jag skrattat. Vilken drivkraft det finns i en liten människa alltså.

Nu på fredagskvällen känns bebisenergin lite övermäktig, så jag har loggat ut och anmält "egen tid" en stund. På min egentid har jag bokat mig till en workshop i Stockholm den 12 oktober med en organisationsforskare som jag gillar skarpt och vars forskning jag använt i egna föreläsningar, psykologiprofessor Frank Bond. Han jobbar med bland annat stresshantering och ledarskap i organisationer. Fler som vill gå kanske!? Läs mer här.

Jack som reser sig igen.

Borsta tanden

Vi firar nationaldagen genom att premiärborsta tanden som vuxit upp senaste veckorna. - Välj en råååååååsa tandborste till henne, sa apotekstanten häromdan och tittade på Jack i vagnen. Jag blir så trött på alla dessa färg- och könsindelningar. Inte heller vill jag anmärka på vad hon sa genom att rätta henne. Jack bryr sig ju inte om någon tant kallar honom för henne. Jag hade däremot blivit glad om tanten hade sagt hen istället.

Vi valde såklart tandborsten med en kanin på. Och första tandborstningen gick bra, se här:

Alla borde tvingas dela på föräldraledigheten

Idag har Sebbe sin sista jobbdag inan 6 månaders 100% pappaledighet! Jag har köpt presenter och lite ost och vin att fira med. Att ha 6 månaders ledighet framför sig är svindlande och händer kanske bara en eller två gånger i livet.... Det måste såklart firas.

Vi har valt att dela rättvist på vår ledighet och på vår relation till vår son. När barn knyter an till sina föräldrar byggs grunden för en närhet som ska vara för livet. För att detta ska hända krävs tid ihop. Tid att leka, sova ihop, sura ihop, gråta ihop, vakna ihop, busa ihop. Jag har märkt att ju mer jag umgås med Jack, ju mer saknar jag honom när jag är ifrån honom. När jag ser min son och hans pappa ihop så blir jag så glad och de har verkligen hittat en närmare relation sen Sebbe började vara hemma heldagar med honom. Det unnar jag oss alla tre.

Alla mina vänner håller inte med om ovanstående.

Hoppas ni inte tar illa upp.

Jag älskar barnbokshumor

Vi gillar böcker. Jag har barnslig humor och Jack tycker det är spännande att titta på när jag läser. Enda gången Jack ligger stilla en lite längre stund är faktiskt när jag läser för honom. Både han och jag gillar stora barnböcker med fina färger och "rolig story", t ex Lennart Helsing, Tove Jansson eller Max-böckerna av Barbro Lindgren. På second hand kan man verkligen fynda alla sina favoriter.  Lennart Helsings "ABC" och "den flygande trumman" läser vi på de här bilderna. Jack har härliga små bebisböcker som han älskar att bita i men jag låter honom också bita och smaka lite på de stora böckerna. Det måste man få.

Slappa på ryan

ABC öppna dig!!!

Riktiga grejer

Leksaker i all ära, men idag försökte jag förklara för Jack vilken lycklig bebis han är som äger ett eget tangentbord. Han skulle nog inte säga nej till en egen fjärrkontroll heller och en mobiltelefon.

"Varde tangentbord", det ser ut som en gåva från ovan i ljuset som strilar ner.