Mitt barn är inte det största som hänt mig

Kärleken till ett barn är så stark så den gör ont. Det är lätt att överväldigas av de starka känslor som ett barn väcker. Samtidigt känns det viktigt för mig att inte ge mitt barn en roll som han inte fått välja. Vårt barn är en fortsättning på ett liv som jag älskat innan honom och som jag älskar nu. Jag vill inte att Jack ska få rollen som "det största som hänt mig" och på så vis bära ansvaret för att fylla mitt liv med innehåll och mening. Han får leva brevid oss nu så länge han vill det. Han får vara lika viktig som resterande delar av mitt liv som jag älskar, vänner, intressen, djupa samtal, egen tid, familjen.

Närhet.