Jag vill inte vara en orolig mamma

Sedan jag blivit mamma har mina orostankar per dygn ökat dramatiskt. Många mammor jag umgås med har samma upplevelse. Tankarna säger: hur mår barnet hos barnvakten eller på dagis? Är barnet sjukt? Får jag äta kåldolmar när jag ammar? Vad ska hända när denna lilla lilla människa vill lifta till Paris?

Det kan finnas en relevans i att kontrollera sitt spädbarn ofta, men jag har upptäckt att mammorna inte slutar oroa sig när barnet blivit ett år och risken för plötslig spädbarnsdöd är borta, snarare verkar oron bara byta tema. 

Som psykolog tänker jag nu stanna upp och fundera över hur jag ska göra för att inte bli en alltför nojig mamma.

Därför har jag bestämt mig för följande:

Steg 1:

Jag identifierar mina värderingar: "Jag vill vara en skyddande och ansvarsfull mamma". Jag tillåter mig därför att agera på mina orostankar i vissa fall: Jag får kolla bebisen någon gång per natt under de första 6 månaderna, jag får ringa min mamma och diskutera om mitt barn har tydliga sjuksymtom så som hög feber. I nuläget ska jag göra det jag kan för att minska risken för spädbarnsdöd: inga tjocka täcken hos barnet, ingen rökning i sängen, inte sova med barnet om jag druckit alkohol, barnet ska sova på rygg.

Steg 2:

Jag identifierar problembeteenden som jag inte vill syssla med: Jag vill inte kolla bebisen eller ringa någon varje gång jag får orostankar om tex sjukdomar och död. Jag vill inte ringa och kontrollera att mitt barn mår bra hos barnvakt. Jag vill låta mitt barn åka (inte lifta) till Paris i övre tonåren.

Steg 3:

Att göra: När jag får tankar så som "jag vill kolla hur det går hos barnvakten" stannar jag upp utan att agera. Jag ringer inte till barnvakten utan tänker att nu är bebisen hos barnvakten och det som sker sker. När impulsen att ringa kommer igen, stannar jag upp igen och väljer att inte agera. På så vis tröttar jag ut oron, rond efter rond. Punkt slut.


Lätt? Nej detta kommer bli supersvårt. Kanske mitt livs utmaning, men oj vad mycket jag har att vinna på att slippa ora mig. Eller som mumintrollen säger: vi har lovat varandra att inte oroa oss för varandra, på så vis ger vi varandra maximal frihet och kan sova gott på natten.

Tips: om du vill läsa mer om den metod jag använder ovan för att hantera orostankar, då kan du t ex köpa eller låna boken "Sluta grubbla börja leva" av Steven Hayes.